Är man trött så är man

Jag har ju sovit lite dåligt sen december. Så när man får den stora äran att vara barnvakt åt lilla A och hon somnar, då gör man henne sällskap:)

Men jag var vaken då o då o kollade till henne.

Förutom detta har det arit en vecka med många goa promenader. bland annat var jag och syrran den äldre och chappe i Bjurkärr. Så underbart. Jag verkligen älskar det stället, och det gjorde dom andra 2 oxå. Vi hade dessutom med picknick filten o lite kex så det blev fika i den underbara vårsolen.

Idag har vi varit i gottåsa backa, oxå helt underbar skog/miljö. Då var även lill bror den äldre med. Tyvärr kom det ett stort regn moln just då, men vi knatade på i 45 minuter ändå.

Så förhoppningsvis ska jag fortsätta lika bra denna vecka.

god natt

E

Min skithund:)

Hehehehe, ja så är det.

Det är precis som att han blir skitenödig så fort vi kommer hem till någon ny. Hemma är han rumsren. Men borta kan det hända olyckor.

Idag skulle jag, Midi ME och Chaplin ut och gå i torsåsby, så härlig skog där (tordde jag, men hon den där gudrun hade tagit en del) Så vi körde hem till "gubbens" kusin för vi hade turen att hans fru ville gå med oss, alltid så trevligt när man får följeslag.

Direkt när vi kom dit sa jag till Midi Me att nu kommer han skita, man ser det på honom:P Och ja, självklart gjorde han det, men som tur var i trädgården, men ändå.

Promenaden blev i vilket fall som helst jätte trevlig. Chaplin älskar skogen, vilket gör att jag börjat göra det med.

Tyvärr slutade den i stress, då rundan var längre än vad jag räknat med och Mini Me hade slutat sin gympa. Jag kan inte beskriva hur ont det gör i en när man vet att barnen lider. Jag såg framför mig hur hon stod där på pakeringen alldeles ensam och ledsen, mitt hjärta brast 100 gånger om.

Min pappa bor precis jämte där hon har sin gympa så jag ringde och försökte få tag i dom på alla mobiler och hem nummer, men för en gång skull var det upptaget överallt. När jag väl fick tag i dom var min kloka, underbara, söta, rara gull unge redan där.

Ändå började jag storböla när jag kom dit och kramade henne så att hon höll på att gå sönder.

Usch ja, men tur att det löste sig.

Operation är nu inbokad 14/4. Tänker inte ens bemöda mig att skriva vad jag tycker om det. Men har bestämmt mig för att acceptera det jag inte kan ändra, ha mod att våga förändra det jag kan och försöka behålla förståndet så jag kan se skillnaden.

Imorgon ska jag Chappe och syster den äldre till Bjukärr, ett underbart natur ställe. Och man får inte ha hundar där framåt sommaren så jag tänkte passa på nu innan:)

Tack Mrs G för en mycket trevlig promenix

god natt

Borta bra men.....

....hemma bäst:)

Japp, så känner jag i varje fall. Men det kna ju i och för sig bero på att våra resor alltid bli lite av en mindre katsrof, fast med underbara dagar då oxå.

vår resa började med snöstorm. så vi körde kl 21.30 på torsdag kvällen, inchekning skulle vara kl 05.00 i Stockholm. vi bor utan för Växjö:P

Lagom till Jönköping så läcker spolavätskan ut, jiha.

Lagom till Norrköping så får vi punktering, suck.

Väl framme så är flyget 4 jäkla timmar försenat, vad fasen ska man säga.

Planet var trasigt, och därför hade dom delat upp oss i 2 plan, vårt gick sist så klart. Det är väl här jag kan känna att barnfamiljer borde varit högre prioriterade. Vad ska du sysselsätta 2 barn med på en flygplats??? kl 5 på morgonen????

Så på tiden av 12 timmar hade jag sovit lite i en bil, på en flygplats på ett plan och på ett hotell.

Väl där var det super fint väder, lite väl varmt, men hellre det än kallt.

Mannen fyllde ju 30 år när vi var där, på sin födelsedag lyckades han dra till sin rygg. Minsta flickan fick soleksem, ja herre gud, det är mitt liv det:D hahahhaha.

Men vi åt gott, badade, solade drack en och annan alkohol dryck. Njöt av att vara tillsammans.

Gud vad jag älskar min familj

Kram Emma

På planet vi fick istället

Så......

............var det med det.

Idag började jag min dag med att åka till läkaren. Nu för tiden är jag nervös och illa mående var gång, då det är sällan jag får ut något bra av dessa möten. (så jag glömde mitt älskade te, grrr)

Först satt jag i väntrummet och laddade mig själv metalt, då ser jag min läkare gå förbi åt ett annat håll utanför. Men tänker att han går kanske ett annat håll i till deras rum, vad vet jag?

Blev inkallad ganska snabbt när jag satt där, ja inte in i ett rum då, för så fungerar inte sjukvården, utan till en stol i korridoren, jämte sekreterarna. Sköterskan som hämtade mig säger att Dr O är inte där än, men att hon ska ringa på honom. Sedan starta ett 20 minuter långt kaos där alla springer runt och letar efter Dr O. Till slut hör jag (önskar att jag var döv) att någon säger "ja, men han har jag sett, han sitter i biblioteket och dricker kaffe." Man känner sig inte mycket värd i den situationen.

Där efter kommer Dr O rusande, och vi går in i ett provisoriskt undersökningsrum. Det första han säger efter hej är " Emma idag har vi ett kort möte så det ska gå snabbt idag" ÄHHHHH ja, eftersom du är 20 minuter sen så är väl inte det så konstigt TÄNKER jag och det är jag som är kallad inte tvärtom. Man säger ingenting utan ler, ler för att visa att jag kan ta vad som helst bara dom hjälper mig. Är så orolig att han ska dryga ut väntetiden ännu mer om jag börjar sura. I nästa andetag säger han

" ja det finns en tid för dig för operation på måndag"

VA??????? fattar ingenting, fattar ingenting, fattar ingenting, säger ingenting då jag inte fattar någonting, vad menar han?????

Sedan säger han " men då är ju du iväg så du får nu vänta 4-5 veckor, och det är ändå FÖRTUR"

Fattar fortfarande ingenting, fattar ingenting????? Dom tyckte ju det var det bästa som kunde hända, att det skulle bli sååååååå bra om jag åkte iväg och vilade upp mig inför operationen. DOM tyckte vi skulle boka resan. Dom har peppat mig till att orka åka iväg. JAG FATTAR INGENTING. Dom sa att jag omöjligt kunde få en tid innan 3-4 veckor ändå, från förra gången (26/2) räknat. Så helt plötsligt kunde jag fått opererats på MÅNDAG???? Hade jag vetat hade jag ALDRIG åkt iväg. Resa kan jag göra närsom, men att få min tumme återställd, har jag behövt sedan den 1:e december.

Detta var att sparka undan fötterna inför vår resa. MEN jag sitter där och ler, ler som ett jävla fån, gör allt för att visa att jag kan ta det.....bara dom hjälper mig......snälla......snart. JAG ORKAR INTE MER....snälla.

Så resten av besöken blev katastrof.

Grät hela vägen till pasta pågen (världen bästa lunch ställe, med världens bästa ägare). Så nu är det färdig gråtet för denna gången:)

Vi har nu packat. känner oss redo (inte jag som inte vill lämna chappe, men dom andra:D) att åka nu. vi kör kl 23 ikväll.

ha det bäst

kram E

Hur länge tror ni en läkare hade behövt gå med tummen så här???

HUR??????

........ja hur ska man kunna gå ner i vikt om man trycker i sig kakor och smörgåstårta flera dagar i rad???????

Det är en bra fråga som det inte finns något bra svar på:P

Idag hade vi lite kalas för "gubben"s släkt. Vi ska ha en gemensam fest till sommaren sen. Så detta var endast lite och enkelt Men så hade han ju då beställt smörgås tårta, JÄTTE GOD. Och efter så klart kaffe och kaka. Man riktigt känner hur valkarna sväller ut:D Och jag som ska gå i bikini om 1 1/2 dygn:P Hur ska detta gå?

För att göra saken lite värre så var jag hemma hos familjen F igår kväll. Herren i huset hade köpt kakor till ett helt barnkalas, och gubben var på jobb och tjejerna på andra aktiviteter, så vi var 3 sty som delade på detta.......ja de e sant:P

Men trevligt hade vi och gott var det, de e ju huvudsaken....eller??

I morgon har jag 3 läkar besök inbokade på morgonen. Och går allt som det ska så sätts operations tiden till den första operationen upp då. Sedan ska jag få skenan justerad inför resan så jag kan åka och slappna av i en vecka.

Ska bli lika brun som vanligt, de e planen i varje fall.

Lite annat fix och trix inför resan ska jag och gubben hinna med oxå. Vi är inte dom som stressa, så vi har inte börjat packa än, inte ens tagit ner resväskan från vinden. Fast vi ska åka 23 imorgon kväll. De du syrran;)

Åhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh

vad jag kommer sakna Chappe. Funderar på att smuggla med min 15,6 kg lilla klump i hand väskan.

Nähäpp

sov sött så hörs vi efter resan.

E

ÄNTLIGEN........

.....är jag över 3000 minuter.

Känns så jäkla gött:) Visst det är en bit kvar till dom andra i tävlingen. Men min STORA tävling är ju min egen, att komma i form och känna mig snygg:) och känna mig i balans.

Men de e nice att se resultat i tid oxå, en tröst när man inte ser det någon annanstans, hehe.

Ja vi fortsätter våra morgonpromenixer jag och Chappe, är ute i skogen och söker så ofta vi kan. (det är ju en fördel att ha någon att söka oxå)

Pumpen rullar på. Så ja livet ser väl ut som vanligt trotts allt:)

MEN på fredag, eller rättare sagt Torsdag natt så ändras det, då dra vi familjen till kanarie öarna, whooo ho ho:) (ja, nästan så glad är jag, men jag vill inte åka i från min chappe:( )

Hehehe, detta tyckte psykologen, läkarna och arbetsterapeuten var det bästa, så jag kan vila upp mig inför min första operation. Känns bra att ha med alla i samma tankar.

Men det är inte min vila som gör att vi ska dra dit, utan att "gubben" blir gammal, haha, han blir 30 år. En annan kommer ju vara ung ett tag till :P (november)

Vi tänker i varje fall nyttigt, sen om vi kan hålla det är ju en annan 5:A. Vi har bokat ett hotell som ligger 5 km från centrum, så vår plan är att GÅ in till centrum var dag, äta och sedan ta taxi hem:) Så att vi inte sväller ut för mycket under resan. Nu är det piss att man inte redan kommit i form, så att man hade fått känna sig snygg i bikini :D

Jaja, min tävling heter ju beach 2009, så jag räknar inte med att vara där fören i sommar (slutet då, typ augusti)

Jag har ju bokat mig till tjejmilen, det ska bli kul. Det är jag och en kund/vän som åker. Skulle varit ett gäng, det var vi för förra året, men i år blir det bara vi 2. Fast de e bättre tror jag, då kan vi ju parta på som vi vill, skoja bara.

vi som tävlar (+ 2 till) tänkte även springa vårruset. En lokal tidning hade en tävling som lottade ut platser till ett lag, (ett lag på 6 personer) Vinnarna skulle dras den 25 mars, så vi tänkte skicka in vårt bidrag i veckan. Så sitter jag då igår och läser denna tidning, då har dom redan dragit vinnarna, grrrrrrrrrrrrrrrr. Så nu har jag skrivit ett mail om hur besviken jag är på denna tävling så får vi se vad dom säger till försvar. Har till och med scannat in annonsen och skickat till dom för att visa hur fel det blev.

Hmmm, nu ska vi inte hänga upp oss på det, nu ska jag tvinga Chappe på en sista kisstur:)

KRAM Emma

Den bästaste av dom bästa:)

........japp, jag har funnit den, den bästaste av dom bästa. Då pratar jag ju om träningsformer. Det har väl inte undgått någon att jag skaffat en hund. Han är ju 50% Småland stövare (25% rottis 25% schäfer) vilket innebär att han har en hel del jakt i sig.

Så nu i veckan när Mini Me var hemma från skolan passade vi på att "träna" alla 3 tillsammans. Vi gick ut i olika terränger. Jag höll Chappe (oftast) och så sprang Mini Me och gömde sig. Sedan sprang Chappe och letade upp henne, JÄTTE duktig. Och det bästa av allt, alla 3 hade så roligt. Jobbigast var att försöka hålla kvar en enormt glad 14,4 kg lite klump som var så ivrig för att få söka. ok alla terränger gav inte den fysiska träningen, men som jag skrev i det tidigare inlägget, så gav det den mentala träningen. Detta fick mig att må så bra och lycklig. Så nu håller jag tårna att det ska bli vår.

Visst det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder, men det hade varit roligare om det var torrt ute. Så slapp man hänga alla termobyxor, vantar, mössor och jackor på tork överallt.

Även Chappe har vi utrustat med kläder:) Eller nästan, en reflex väst. Även om vi är ute när det är ljust så vill man se honom och om han skulle råka springa mot någon väg eller något så är det ju större chans att folk ser honom i tid.

Det är jag och Mini Me som sytt om en av hennes gamla reflexvästar.

Det är svårt att få honom att modella:P

Kram Emma

Tisfördriv.......

...........jag har en vis förmåga att när jag mår mindre bra, och någon i min omgivning oxå mår mindre bra, så drabbas jag av min djävul (som jag skrev i mitt tidigare inlägg)Ni vet han som sitter på din ena axel, för på din andra axel sitter där en god liten ängel. Han i varje fall, passa på när änglen tar rast, att hitta på skit.

Så igår när jag tillbringade 5 timmar på sjukan med Mini Me, så tog den lilla änglen rast. Vi satt där på ett rum och väntade på läkaren. I detta rum fanns en sjuksäng (så klart) Men även en soffa och ett litet bord. På detta lilla bord ligger en bordtablett (haha, heter det så?)

på denna finns en massa "barnaktiga" figurer.

Efter att studerat den en tag så ser jag att alla filurer står inte framåt. Hur jag vet det? Jo filurerna hade ett x som symboliserade rumphålet. VARFÖR väljer man att rita ut detta? det hade sett minst lika naturligt ut utan det där x:et.

Dessutom är figurena plaserade MITT på

Jaja, i vilket fall som helst så runt om är det en massa grejer som jag antar ska föreställa bokstäver (det är nu min lilla djävul ta över) NU Jag började fundera på vad det där x egentligen heter, vad är den korrekta termen? Men istället så sätter jag igång en lek med min halvt hysteriskt skrattande dotter. Att komma på ett slang namn på x:et för var bokstav som finns runt om figurena. OK, jag fattar att det är omoget, barnsligt och kanske inte det mest korrekta betende av en förälder. Men det är något jag kan ta, då min dotter tyckte detta var så kul att hon inte kunde sitta upp. Vad gör man inte för sina barn och för att få dom att må bättre.

Tyvärr måste jag erkänna att detta var ett av mina milda infall.

Mini Me fick även äran att välja färg på min nya skena som dom gjorde igår, vad tycks??

diskret va?
detta är min 6:e skena sen december, förhoppningsvis den sista innan operation

här är den gamla, lite diskretare:P

Ni som undrar om inte denna blogg skulle handla om att komma i form. Jo men det är just vad den gör. För mig är inte bara att vara i form att bygga muskler, få en slimad kropp och förebygga ohälsa genom motion. Utan för mig är det väldigt mycket att må bra psykiskt och att ha balans. Och näpp det har jag inte gjort på sistonde. Så för mig handlar det lika mycket om att komma i form på den biten som någon annan.

Jag kan bara säga att för mig som lider av kontroll behov och enorm prestations ångerst är det fruktansvärt att ha sin framtid i en massa läkares händer. Att ha så ont att var minut känns som 5 minuter. Helst av allt hade jag velat gått in till läkaren och säga "nä, nu jävla skiter jag i detta" och slänga tummen på bordet och gå :DMen det går ju inte, det är ju bara dom som kan laga min hand, och jag får snällt vänta. (och jag tycker jag vänta snällt då jag bara beklagat mig i 2 inlägg)Då är det bra att ha en blogg:) där man kan skriva av sig, som en typ, dagbok. Detta är ju min blogg, mitt mående och mitt liv. Och visst är det lätt att haspla ur sig allt negativt då det tär på en istället för allt positivt. Men om man tycker detta är jobbigt så är det ju ingen som är tvingad att läsa.

That´s it

E

Tack....

....för era snälla kommentarer. Det värmer.

Är lite lätt chockad bara, inte över kommentarena, utan över mig själv.Det Är nog en av dom första gångerna som jag "erkänner" att jag mår dåligt, har ont och faktiskt bara inte vill mer.

Det jobbiga är att jag är så van att gå in i en roll där jag ljuger, för mig själv mest, men även för alla dom som frågar hur jag mår. Därför blev jag ännu mer chockad av mitt inlägg ( som jag skrev i en svag stund).

(bild lånad på nätet kommer ej ihåg vad, tyvärr)

Trivs bättre i rollen som djävulen som sitter och hånskrattar åt mitt eget gnäll och sedan trycker tillbaka ner det i halsen igen.

Men Med insikten jag fick i december att detta är bara början på fallerandet av min kropp så förstod jag att detta kommer att bli tufft att ljuga sig igenom. Speciellt när tummen är "av" och den hänger där och nu är det mars och dom har fortfarande inte opererat dit den. Helt sjukt, men av den enkla anledning att inte ens "specialisterna" (3 sty) har sett något liknande, och därför inte vet riktigt hur det ska gå till väga..................än. Så vad kan jag säga, jag har faktiskt lite ont :P

Men man få vara glad för det lilla. Dom säger ju så snällt, " Men Emma, du måste förstå, detta ÄR väldigt unikt" hahahhahaahahahhahahhaahha......jaha... var det unikt, ja men då så, pfssst,(fnysning) då gör det inte så ont när den hänger där....åhhh så skönt att ni förklarade det för mig så jag slipper gå runt och tro att det gör ont, jag menar det är ju sååååå UNIKT.

(bild lånad på nätet kommer ej ihåg vad, tyvärr)

Så just nu är det väl mer så att jag försöker att inte låta min roll ta över, tyvärr går det inte så bra, just nu. Men går hos en psykolog som jag hoppas ska kunna hjälpa mig.

Lite lätt drabbad av personlighets klyvning till följd. Halva natten går tankarna "Ja, jag vet det finns dom som har det värre. Men gör det mindre ont på mig för det??????" Nästa halva sitter jag där och hånskrattar åt mitt eget gnäll och intalar mig att jag är det mesigaste, gnälligaste som gått i ett par skor, haha. Mer i stil med " för fan ta tag i dig själv och ryck up dig, go and kick some as, gör något sitt inte här och gnäll, ta såg jävlen och såga av den jävla tummen då om det är SÅ jobbigt" "du är ju barba stark du kan om du vill, bli vad du vill, du är stark, hahahhaha"

Det roligaste är att jag kan sitta och tänka "Emma, nu går du ner och ta yxan och ta bort den där förbannade tummen" Men kommer sedan i nästa stund på " nä just det, din högerhand är redan paj så chansen att du kommer träffa tummen är minemal, satan"

(bild lånad på nätet kommer ej ihåg vad, tyvärr)

Japp, förstår om det får folk att undra om jag blivit galen, tro mig, jag gör det var natt. Och faktum är, att jag tror verkligen smärta kan driva än till att bli galen.

Men ska väl för att lugna er säga att min dagar ser ändå ganska ok ut. Sover inte, men äter en del. Jag och chappe är ute var dag minst 1 1/2 timme. Så träningen går framåt men inte i det tempo jag önskar. Han förgyller mina ensamma timmar när ingen annan är hemma han är det bästa smärtstillande som jag haft.

Har precis haft långväga besök som gjorde dagarna mer uthädliga, dom fick mig att tänka på annat tack Miss E, mister J och lilla Yli.

Men svarar fortfarande inte i telefon och kommer inte göra det på länge. Så är fortfarande tacksam för att ni respektera detta. Vill ni något går det bra att skriva här eller smsa. Är väldigt tacksam om det inte är huvud ämnet när ni träffa mig om jag själv inte ta upp det. Undanber analyseringar av läkare, medicin och allt runt om, det ändrar inte min situation. När vi träffas vill jag bara vara med er och njuta av att vara:)

Tack igen för era kommentarer

E