Tack....

....för era snälla kommentarer. Det värmer.

Är lite lätt chockad bara, inte över kommentarena, utan över mig själv.Det Är nog en av dom första gångerna som jag "erkänner" att jag mår dåligt, har ont och faktiskt bara inte vill mer.

Det jobbiga är att jag är så van att gå in i en roll där jag ljuger, för mig själv mest, men även för alla dom som frågar hur jag mår. Därför blev jag ännu mer chockad av mitt inlägg ( som jag skrev i en svag stund).

(bild lånad på nätet kommer ej ihåg vad, tyvärr)

Trivs bättre i rollen som djävulen som sitter och hånskrattar åt mitt eget gnäll och sedan trycker tillbaka ner det i halsen igen.

Men Med insikten jag fick i december att detta är bara början på fallerandet av min kropp så förstod jag att detta kommer att bli tufft att ljuga sig igenom. Speciellt när tummen är "av" och den hänger där och nu är det mars och dom har fortfarande inte opererat dit den. Helt sjukt, men av den enkla anledning att inte ens "specialisterna" (3 sty) har sett något liknande, och därför inte vet riktigt hur det ska gå till väga..................än. Så vad kan jag säga, jag har faktiskt lite ont :P

Men man få vara glad för det lilla. Dom säger ju så snällt, " Men Emma, du måste förstå, detta ÄR väldigt unikt" hahahhahaahahahhahahhaahha......jaha... var det unikt, ja men då så, pfssst,(fnysning) då gör det inte så ont när den hänger där....åhhh så skönt att ni förklarade det för mig så jag slipper gå runt och tro att det gör ont, jag menar det är ju sååååå UNIKT.

(bild lånad på nätet kommer ej ihåg vad, tyvärr)

Så just nu är det väl mer så att jag försöker att inte låta min roll ta över, tyvärr går det inte så bra, just nu. Men går hos en psykolog som jag hoppas ska kunna hjälpa mig.

Lite lätt drabbad av personlighets klyvning till följd. Halva natten går tankarna "Ja, jag vet det finns dom som har det värre. Men gör det mindre ont på mig för det??????" Nästa halva sitter jag där och hånskrattar åt mitt eget gnäll och intalar mig att jag är det mesigaste, gnälligaste som gått i ett par skor, haha. Mer i stil med " för fan ta tag i dig själv och ryck up dig, go and kick some as, gör något sitt inte här och gnäll, ta såg jävlen och såga av den jävla tummen då om det är SÅ jobbigt" "du är ju barba stark du kan om du vill, bli vad du vill, du är stark, hahahhaha"

Det roligaste är att jag kan sitta och tänka "Emma, nu går du ner och ta yxan och ta bort den där förbannade tummen" Men kommer sedan i nästa stund på " nä just det, din högerhand är redan paj så chansen att du kommer träffa tummen är minemal, satan"

(bild lånad på nätet kommer ej ihåg vad, tyvärr)

Japp, förstår om det får folk att undra om jag blivit galen, tro mig, jag gör det var natt. Och faktum är, att jag tror verkligen smärta kan driva än till att bli galen.

Men ska väl för att lugna er säga att min dagar ser ändå ganska ok ut. Sover inte, men äter en del. Jag och chappe är ute var dag minst 1 1/2 timme. Så träningen går framåt men inte i det tempo jag önskar. Han förgyller mina ensamma timmar när ingen annan är hemma han är det bästa smärtstillande som jag haft.

Har precis haft långväga besök som gjorde dagarna mer uthädliga, dom fick mig att tänka på annat tack Miss E, mister J och lilla Yli.

Men svarar fortfarande inte i telefon och kommer inte göra det på länge. Så är fortfarande tacksam för att ni respektera detta. Vill ni något går det bra att skriva här eller smsa. Är väldigt tacksam om det inte är huvud ämnet när ni träffa mig om jag själv inte ta upp det. Undanber analyseringar av läkare, medicin och allt runt om, det ändrar inte min situation. När vi träffas vill jag bara vara med er och njuta av att vara:)

Tack igen för era kommentarer

E